fredag 24 september 2010

är man elak

om man känner att barnen är ens energitjuvar?
för just nu känns det så...dom är båda över 18år och bor hemma...
Så snart man säger nåt så ska det näbbas tbx...ska det vara så svårt att bara axeptera det man säger?
Ja jag vet att dom är myndiga men så länge dom bor hemma så är det mina regler som gäller och dom ska lyssna och visa respekt...säger man till dom då huggs det innan man ens hinner prata klart-för att dom kräver oxå respekt-men för att få det så måste dom visa det och den poletten vill inte riktigt ramla ned-dom vill inte lyssna sådär värst bra på det örat...känns som man snart får ett utbrott som får en vulkan att blekna...det smälls i dörrar,det gapas och det skriks...det tröttar ut meg...
Är så elak så att jag säger att den dan dom flyttar...då är det jag som firar.

5 kommentarer:

  1. :D
    Jag känner igen mig och den dan de flyttar börjar de förstå vad det var man försökte säga.
    Vågskålen är jobbig och jag vet precis hur du har det. Är lika här med en numer bara. Visa respekt är nått hon kör med ofta. Men åt andra hållet då? Nope.
    Men du snart är de ur huset och du kommer att längta dig sjuk efter dem, svårt att fatta nu men så är det.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej
    Jag håller på dej och du är inte elak.
    De är dina regler som gäller.

    Ha en riktigt go helg på dej
    Eva

    SvaraRadera
  3. Du är inte elak. Stå på dig. Men det blir nog bättre först när de lämnat boet,stå ut så länge. För man älskar dem ju trots allt (även om man förtränger det i stridens hetta)

    SvaraRadera
  4. Det var en tryffelhund som hade hittat tryffeln. Jag brukar träffa några ibland så jag vet mycket väl vad det är för några. Men man kan lära andra hundar också och det är nog det min gubbe är ute efter. Det här var första gången jag såg tryffel, så nu vet vi vad vi ska leta efter om vi vill gräva vill säga.
    Ska bli spännande att smaka för det har jag aldrig gjort förr.

    SvaraRadera
  5. Nej! JAg har hotat med låsbyte :D Själv "flyttatde" jag hemifrån som blivande 16åring men maken förbarmade jag mig över när han var 30 (jag blev med barn).... Man kan inte slänga ut dom, de ska inte bo kvar, MEN världen är av en annan åsikt..... Så det är bara att gilla läget... eller?????? (Undrar varför jag rynkar ögonbrynen när jag skriver en fråga som inlägg.....)

    SvaraRadera