måndag 28 mars 2011

stora fågelungen

skal flytta till eget rede...hon är redo att stå på egna ben och klara seg själv.


Har hört och läst så många skräckhistorier om föräldrar som har bölat,bönat och bedt,som inte har klara av att kapa navelsträngen....och den här mamman är raka motsatsen.
Jag är STOLT över att min stora flicka på 20 år känner att hon är redo att ta steget ut i stora världen :)
Har försökt att lära ut,att förklara hur man skal och kan göra saker,hon har koll på extrapriser,hon har lärt seg vikten av att handla efter årstiden,hon har lärt seg hur hon skal betala sina räkningar,hon kan koka makaroner och steka korv (fast hon lär nog få en kokbok med handskrivna mammarecept som hon har frågat efter)hon förstår att saker kostar och att dom inte är gratis...hoppas man har gjort ett bra jobb bara...
Om 2 v går flyttlasset till hennes nyrenoverade etta som hon har plockat ut tapeter till själv,där hon skal montera ihop sin soffa,bord och bokhylla,ställa in sin säng och bädda den...
Min dotter har blivit STOR och jag är en STOLT mamma <3

16 kommentarer:

  1. Vad spännande! Klart att du ska vara stolt!
    Min stora är på väg in i tonåren och rätt som det är kommer det vara dags att flytta hemifrån. Hoppas hoppas bara jag kan hjälpa henne rätt på vägen...

    SvaraRadera
  2. du kommer sakna mig när det väl är dags

    SvaraRadera
  3. Ooops! Tja... här är det vår, men jag inser att det inte gäller hela landet. Är supertrött nu och tänkte inte så långt som till Norrland... ;-) Själv bor jag i Skåne.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Rätt inställning! Då har ni gjrt ett bra jobb som föräldrar :-) Och dom försvinner inte, relationen blir bara ännu bättre, tycker jag!

    Troika-klæm!

    SvaraRadera
  5. Min son flyttade för 2 år sen och det går jättebra. Det gör det säkert för din dotter, dom kan mer än man tror. Lycka till!

    SvaraRadera
  6. Hon klarar sig jättefint så välförberedd som hon är med mammas handskrivna kokbok! Häftigt!
    Du kan värkligen känna dig stolt!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  7. Jag trodde också att jag var så förberedd när dottern flyttade hemifrån! Men jag grät hela hemvägen efter vårt första besök hos henne:)Dottern klarar sig jättebra och vi talar med varann dagligen(mammas goda råd uppskattas)
    Det är en stor sak när första flyger ut!

    SvaraRadera
  8. Det är speciellt när ens barn lämnar boet. Jag hr två som flyttade när de var nitton, och nu har jag en hemma som vill flytta bara hon har jobb, man får en annan relation till sina utflyttade barn.

    SvaraRadera
  9. Jag tycker att du har en väldigt bra inställning och jag tror att det kommer gå toppenbra för din dotter!!

    SvaraRadera
  10. Det går jättebra för henne. Om inte så kan hon ju komma hem igen!!!

    SvaraRadera
  11. Blandade känslor har jag haft men det visar klara allt bättre än man trott och ändå har jag haft höga tankar om de, .... snyft (ja, kan inte låta bli, de har ju flyttat :( ... )

    SvaraRadera
  12. Har aldrig förstått de som tycker detta är så hemskt, att barnen flyttar hemifrån. Båda mina har kommit tillbaka som bumeranger några gånger mellan jobb och resor men har man en gång vant sig vid att de flyttat är det jobbigt när de flyttar in igen om än för några månader bara. Och relationen blir (ännu) bättre när de flyttat.

    SvaraRadera
  13. Det er en spennende tid ღ og det beste vi foreldre kan gjøre er å oppmuntre dem:)

    SvaraRadera
  14. När man fått dom små bebisarna känns det som man aldrig vill att dom ska flytta, men när den dagen kommer att man har rott dom i land med någorlunda torra fötter så känns det bra. Och det är ju så det ska vara. Dom flesta av oss bor ju inte kvar hos mor o far, men man har varandra kvar i alla fall efter flytt.

    SvaraRadera
  15. Rätta takterna!!! Jag kommer Åxå att jubla när det är dags här *ler*

    SvaraRadera
  16. Då är vi i samma läge! Och jag är stolt också. Det är verkligen den naturliga utvecklingen, de ska hemifrån och det ska helst inte ske alltför sent!

    SvaraRadera