man känner sig som ett barn...

när dom "typiska" barnåkommorna slår undan bena på en...i mitt fall en krafig öroninflammation....har aldrig haft det förut vad jag vet och om jag har haft så hade jag garanterad kommir ihåg smärtan för fytti katta vilken sabla värk...föder heller en drös med ungar utan bedövning innan jag går igenom det här igen :( painkillers käkas som sockerpiller och nässprayen jobbar för fulla muggar utan nämnvärd hjälp....

Har gått sen i lördags när första värkatacken kom och idag gav jag upp och gick till läkaren som ordinerade vila,lugn och ro samt penicillin i 10 dagar så då lär man lyssna dårå....fast det där med lugn får jag göra när värken ger med sig för som det är nu så klarar jag inte av att sitta still pga värken och att sticka eller virka kan jag ju bara drömma om :(
Det här är nåt vsom dom kan använda som tortyrmetod då man ta mig tusan håller på att bli galen och det är knappt så att jag önskar min värsta fiende skiten...MEN jag förstår ungarna som skriker i högan sky och varför dom gör det...
Men nu skal jag ta med senaste stickmagasinet och se om det går att sova nåra timmar...

Hoppas ni alla får en underbar dag idag och va rädda om er...kram